Ett vrak.
Digitalurets siffror lyser 15.12. Det är en eftermiddag som bjuder på enstaka solglimtar mellan molnen, växlande molnighet brukar det kallas. Finaste vädret på hela veckan. Även den tröttaste dagen på hela veckan.
Senaste gången jag sov en hel natt var ett tag sen, och spegeln är inte sen att påpeka det.
Nog för att jag inte tål solen och får solexem (ja, även med sunblock 50 typ) och därför alltid håller mej i suggan, men sådär blek som jag ser ut kan jag väl ändå inte vara? Mina vanligtvis blå ögon ser mer ut som en oktobermorgon, grådaskiga och trötta. Till och med håret har tappat sin vanligtvis passionerat eldiga färg och tynat ihop till ett par dåsiga testar.
Mitt utseende gör inte mitt inre rättvisa.
Jag känner mej mycket värre än sådär! Att beskriva mej med ordet vrak är nog ganska passande för stunden.
Ja fast, de är nog inte tillfälligt. Det räcker med att ögna igenom den senaste tidens bilder för att se när vemodigheten började ta över.
Det är alltid ett jävla klarspråk mellan raderna
Kommentarer
Trackback
