l'ecole.
Mina vänner sitter här och tänker tillbaka på vår respektive första skoldag på gymnasiet. De citerar och minns vad vi sa och kände när vi träffades i min lilla lägenhet senare samma dag. De var alla smått bekymrade, lite nyfikna och lite besvikna, men mest irriterade. På mig.
Men okej. Vi ska inte ge en allt för romantiserad bild av verkligheten.
Irriterade på att jag kunde vara så äckligt lycklig trots att jag inte hunnit lära mig nånting om min nya skola. Och ändå, då visste jag inte vilken rolig linje och vilka mysiga människor jag hade hamnat med.
Jag visste bara att jag skulle få vara med ville och att jag skulle få spela musik.
Musik och ville. Jag behövde inte veta mer för att trivas.
Nu idag har jag hört av med de vänner jag träffade samma dag för ett år sen. Alla har bytt klass, vissa har bytt linje, medans jag går kvar på mitt jazz. Lika äckligt lycklig som för ett år sen.
Men okej. Vi ska inte ge en allt för romantiserad bild av verkligheten.Jazzarna knows how to do it. Musten är utsugen ur min kropp way long ago.
Jag har ett drygt schema med för många kurser. Även min "chill" linje kan bli aaapdryg.
Fast det är en skola, hur mycket kan man begära egentligen?
Kommentarer
Trackback
