ce connu comme doute
Jag har ingen inspiration, koncentration eller motivation i min kropp just nu. Kan ni ana hur frustrerande det är? Så mor och jag gick till affärn för att köpa en skiva. Begäret och den fina känslan av ett bra skivköp, taggad.
Går ut, men med "best of Leonard Cohen". (?) Mamma blev så kär när hon såg den så vi hade inte så mycket val och nu snurrar Cohens dova stämma i huset.
Vet inte vad jag ska göra av mitt liv nu, jag får liksom inte för mig att spela när jag har såhär ont, och vad i allsindar gör folk om dagarna hemma när de inte övar? Inte sjutton vet jag för öva är det enda som är kul här hemma. Iallafall när wilma är på utflykt och det är precis vad hon är ikväll.
Jag blir så fundersam. Drar mig hit och dit. Kvällsfilosofi är för svårt för mig i mitt nuvarande tillstånd.
Gud vilken huvudbry det skapats innanför det röda fluffet. Tack hej.
Vi är som personifierade Nittiotal
i ett virrvarr av chanser och val
Jag lever för kicken, precis som du
Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Jag har tid, jag har lediga dagar, där jag sitter och klagar
och längtar till fredan, precis som du
Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
Vi är som personifierade Nittiotal
i ett virrvarr av chanser och val
Jag lever för kicken, precis som du
Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Jag har tid, jag har lediga dagar, där jag sitter och klagar
och längtar till fredan, precis som du
Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör :)
Kommentarer
Trackback
