Ce n'est rien
Repat, Lyssnat på John och Ville när de slaktade annars så fina Beatles, Låst in sig med snarkande ville och john på skolan. Dahaa, slaggande i varsin soffa med fördragna gardiner inne på skolan en lördag eftermiddag. Precis så party som det ska vara. Vi laddade för fortsättningen av repet som kommer imorn. Sen är de konsert imorn, och på måndag och på torsdag, eller var det fredag? 4 Nationellaprov väntar också, med andra ord finns det att göra. Men inget kommer göras, jag sitter hemma med min feber och känner vilken perfekt dag de är för att baka en smet och äta upp hela själv. Titta på ledsna flickor i filmer som går på tv. Inget mer ansträngande än så.
Nånstans bakom östra breder stora världen ut sig. Ljudet av det stumma, dova skinnet och basen som skallrar mot banden döljer det. Kriget överallt i tonåringarnas kroppar som kommer om våren. Eftersom jag är inte den som får dom att stå still så sitter vi på parkeringsplatsen som sett allt som går att ses. Vi går till matan och ser gitarren på börsen. Ser en symbol för att skolka från allt som inte är våra liv. Den sjunger sakta med för en tid som bara går och aldrig kommer igen.
Jaga mig, men jag är inte där.
Kommentarer
Trackback
