du går så misstänkt nära mig, du har missförstått, jag har ingenting som du vill ha
.
.
.
.
NSAID och paracetamol forever ♥
Jag mår som en Charlie Parker utan heroin. Varje ton i skalan tjuter som rundgång i mig, allt snurrar. Jag ligger på golvet och försöker fokusera blicken, men det går inte. Ni anar inte hur frustrerande, haha.
Har med stöd av väggarna smygigt mig fram och tänt massa ljus i hela huset för jag väntar finfrämmande som ska spela spel och hjälpa mig att laga mat. Mysigt! Mitt huvud ska minsann inte få en chans att förstöra min kväll, så nu kära hjärna tar du och skärper dig!
Kommentarer
Trackback
