un peu lost
Where'd the days go? When all we did was play
And the stress that we were under wasn't stress at all
Where'd the days go? When all we did was play,
and the stress that we were under wasn't stress at all.
En gammal pianist sa en gång till mig" När man väl är inne i det gråaste grå, det där grå man annars brukar tänka "åh fyfan, tur att jag inte är där" är det bara att knata på. Sålänge det inte ser ut att bli svart kommer det gå fint, för då är du påväg ut ur det. Och jag vet ju, allt blir bra i slutändan."
Galet glad över att äntligen vara hemma efter en för lång skolvecka tänker jag knata på med mitt borttappade jag. Jag känner mig verkligen så! Liksom borttappad, som om jag när som helst kommer råka möta mitt samvete utanför musikbörsen på väg till bussen, och väl på 1an hem kanske jag hittar mitt förstånd. Med lite tur.
Tills dess knatar jag på och ser sådär förjävligt nöjd ut som jag stundtals känner mig.
Kommentarer
Trackback
