Apathiques, pathétique

Jag har sån grym huvudvärk att jag får ångest.
Varför ska jag behöva ligga patetisk och apatisk och vänta på att det ska gå över när det aldrig gör det?
Läskigt och enormt frustrerande att det verkligen inte finns någonting jag kan göra åt det. Det får mitt liv att kännas som en tv-serie. Det känns som att jag känner varje karaktär, jag är med, hör och ser vad som händer men kan inte ändra att jävla skit på historien själv för att jag har någonting i vägen. När jag följer Gossip Girl är det en glasruta som skiljer mig ifrån Chuck och hans vänner, i riktiga livet är det en dimma av värk som skiljer mig ifrån migsjälv och mina vänner.
Fienden inom mitt huvud har nu plockat med sig all min koncentration och tyvärr motivation.
Den läskigt melankoliska inspirationen tar över mig, känslan som vill få det mesta att kännas meningslöst.
Raaawr, vad irriterande, jag vill inte ha det så!
Ser nu ut som de mina ex-vänner på bilden. Ganska döda.

Devenir heureux pour l'enfer!

Leo säger helvete när han missat bussen.
Moberg säger helvete när hans gitarr inte är inkopplad.
Emanuel säger helvete när han tänker på pa inlämningen.
Djävulen säger helvete när han tar tåget hem.
Simon säger helvete när han får komplimanger för att han är söt.
Anton säger helvete när trumsetet krånglar och pedalen är paj.
Ville säger helvete när han ser fruntimmer.
Niclas säger helvete när hans föräldrar ringer och han är full.
Adina säger helvete när dagar börjar lika illa som den här.
HELVETE.

Det är så han säger det, den där Tobias Fröberg.
Men nej. Jag worry ´bout många things och det går inte som jag vill. Inte alls, jag är på ett så jävla obra humör.

Je suis né à l'hôpital, J'habite à l'hôpital

Imorse när jag vaknade insåg jag att allt jag längtat efter när jag var riktigt sjuk var ganska bortkastat.
Jag kan möjligtvis bli friskare, sluta snora och så, men aldrig frisk.
Och idag ringde Jörgen (vips, en lektion till på schemat hädanefter, himla bra att fylla ut alla hål, haha) och påminde mig lite varför lådan i hallen låg där. Det tog emot att börja packa upp instrumentet, jag visste hur mycket intonationen och stråktekniken skulle straffa mig för att jag legat på latsidan. Jag visste att jag måste gå ifrån min medecinplan och ta smärtstillande på tre röda när jag väl satt igång.
Men hur jävligt det än kan kännas så är några minuter med instrumentet allt jag behöver för att förstå varför jag varje dag fortsätter kämpa med det här fast jag får så ont.
Jag älskar verkligen det här!
Såhär ser köket ut nu, inte så mycket mat. Mest andra fina saker på M.
Det smakar inte hallonbåt.

http://www02.quizyourfriends.com/take-quiz.php?id=1002241215143058&a=1&&

Gotta cath'em all! Det är inte bara i Pokemon den logistiken funkar, även min vardag. För precis enligt ryktet så har jag dragit på mig influensa.  Och vad människor som inte gått igenom den än säger så nej, nej och nej. Den är inte överhypad. Den är värd all vaccinkatastrof. Tro mig, jag har testat.
Men idag, efter åtta otroligt långa och alldeles fruktansvärda dagar så börjar det vända! Jag har pratat i telefon idag och kunnat gå hela trappen upp i lugnt tempo utan att behöva stanna och vila. Känns otroligt skönt!
Mormor har vart här idag med mat och mys så nu ska jag krypa ner i soffan med mina snornäsdukar, äta vindruver och titta på os/lyxfällan medan ni kollar hur bra ni känner mig. Haha, kommer ni ens ihåg dom där testen alla gjorde en gång i tiden? Med normala kroppsfunktioner får man alldeles för mycket fritid, men jag ser det som ett gott tecken, grisen börjar släppa och jag får tid över till testjox när jag är för sjuk för att spela musik.
Trevlig afton vänner mina!
http://www.quizyourfriends.com/take-quiz.php?id=1002241215143058&a=1&
good luck! chuck! bass! walking! shoes!

répons positive

JA! Adina har fått VG i individuellt instrument (fiol). Tack tack, ett positivt besked behövdes verkligen i den här röran.
Haha, nu när jag öppnade min fiollåda för att fira fanns det inte någon stråke där. Tomt. Borta. Ploff.
Kära villeboi lånade den för han spelat så hårt med sin på musik direkt att taglet flygit åt tjottahejti. Haha, söt_pojke_93.
Åh vad jag längtar tills lördag. Då är skolveckan äntligen över och jag ska chilla med min stora mysiga familj. Trodde inte jag skulle känna så, men fan vad skönt att inte behöva gå till skolan på några dar.

ce que je ressens

Inlägg för inlägg kan man tro min blogg lider av samma diagnos som bästa villeboi, nämligen PMS. Men nu ska jag förklara för dig hur det egentligen ligger till:
GLADA INLÄGG visar hur petite Adina är som person. Hur jag älskar att kärleken till livet gör mig så förbannat lycklig!
TYKNA INLÄGG visar hur petite Adina mår fysiskt. Man kan tro att detta speglar sig i hur jag är som person, men nada. Jag blir så berusad av glädje och älskar känslan av att skratta, så jag låter inte något hindra mig (läskigt mycket feministiskt sagt)
That's it!

OUI!

JAG ÄR SÅ GLAD! Idag är det en så vacker dag och jag är på väg till skolan, vad mer kan man begära av ett liv?
Every day's like an open door
Every night is a fantasy
Every sound's like a symphony
You're gonna wake up and see

rien de special!

Jag vill inte klaga på kollektivtrafiken, men lite less blir man när det går så som det gått idag. Det tog bussen 1 timme och tjugio minuter att åka från gävle till valbo. Det är kortare tid än resan mellan Lille och Paris, och lika lång tid som att åka till stockholm härifrån, för fasiken. Så man kan säga att x-trafik är orsaken till de läskiga konsekvenser en hungrig mjölkallergiker som alltför sällan använder hjärnan för att tänka med, får när hon kommer hem och hittar en liter risgrynsgröt i köket.
Så aj aj hur jag mår i magen nu, surt också på att snökaoset utanför fönstren stal min första lediga kväll på länge.
Bara för att jag övar på att göra ingenting. Ingenting är bra tråkigt.
7+7+7=21?

ALLMÄNT
1. Namn: Adina (den fina)
2. Längd: ganska lång, som en kontrabas utan snäcka och stack
3. Hårfärg: naturligt röd, i alla fall i själen är det naturligt :)
4. Är du kär i någon: du vet hur jag är, nej.
5. Tycker andra att du är attraktiv: behöver du fråga? haha självförtroendet är på topp och sanningsmätaren oxå!
6. Vilket shampoo använder du: naturschampo, läskigt hopkok från skogen
7. Vad är du rädd för: PADDER, telefoner, paraplyn och att jag ska svika människor jag inte vill svika

SENASTE.
1. Film du hyrde: tss, någon gång när natti natti fortfarande fanns i valbo, jag var 5 år och min bror sa att film var någonting gott.. jag tror han hade fel, hehe !
2. Personen du ringde: vene, det händer inte så ofta att jag gör sånt
3. TV program du tittade på: köping! och snart äre halv 8 hos mej :D
4. Personen du tänkte på: adams mamma, haha :) men en tjej här utanför var lik henne
5. Personen som sov i din säng: wilma älsklingen <3
6. Gången ditt hjärta brast: jadu, det brister lite bit för bit varje dag, men det läker ännu snabbare tack och lov
7. Hjärtat som brustit på grund av dej: förväntar du dej ett namn? det finns för många, tyvärr

ÖVRIGT.

1. Vad har du gjort idag: vart på jazz! har vart askul, dock lite väl stressigt
2. Är du seriös: händer ganska sällan
3. Var har du ont: jadå och ni kan bara gissa vart.
4. Göteborg är: längtan, underbart och tyvärr himla långt bort :(
5. Kan du sjunga: tja det kommer ljud ur munnen när jag försöker, men inte så mycket mer än det, toner är överskattat, haha :) 
6. Sparar till: en alfa romeo giulia SS och en champagnegård i södra frankrike. nej men mat. det är iallafall vad pengarna går åt till
7. Favorit sak att göra: leva, carpe diem!

toujours présent

Hon är bra gullig den där Melissa Horn. Skriver en sång om mig bara sådär, tack så mycket :)
"Och det skrämmer mig att jag kan nå dig var du än är".
För är det inte msn som jag är inloggad på 24/7 så är det bara att komma förbi, jag brukar mest sitta hemma och vara ledig, obokad sådär. Och glöm inte min mobil, ni kan alltid nå mig genom älsklings telefonen min. Har den med mig överallt, aldrig avstängd, aldrig på ljudlös och det skulle aldrig falla mig in att spontant byta SIM-kort.
Så, förlåt alla där ute. Jag förstod inte att det var skrämmande med min ständiga närvaro, jag ville bara vara hundra procent kontaktbar. Konstant tillhands för att visa vad jag verkligen menar med att alltid finnas där.
Det var inte meningen att vålla oro.
När som helst kommer min mamma hem efter ha vart i örebro och grattat lilla axel som inte är så liten längre.
2 år stor! pusspåla söta barn <3

Nyare inlägg
RSS 2.0