Inga fjärdedelsgrupperingar

tänker nog fira med att ändra designen på bloggen, för ut ska jag då inte!

åt fanders vad jag är trött

 

fleur is hälsing; je t'embrasse 'arry

Otroligt att jag nästintill har fått dessa vackra personer som ett privilegium!

Ägnat veckan åt nakenbad, mat och babbel!

 

Det dunder-regnar, vi stannar till i sandviken för att köpa choklad (energi ni vet). Jag & lilla hanna-marie kan inte bestämma oss vad vi ska ha, så vi tar å köper hela affärn, choklad för nästan hela hundralappen!

Stannar till i fba för att fika all den jävla chokladen, det utvecklas inte helt oförståeligt till ett nakenbad, snippan är ju med.

Diddipiddi vill dock inte bada så hon står på bryggan med hela munderingen, tröja, långbyxer, skor.. you name it, och tittar på.

Denise: maja är det varmt i vattnet?

Maja: vet inte, ska känna..

PLOFF och majsan är i

M: jo det är det väl..

D: okej.

PLOFF!

Alla: MEN DENISE! haha! hon är så dum hon den tjejen <3

 

Springer sedan omkring halvnakna i den bitande vinden, hua vad kallt!

Och ja, vem kommer då om inte en fin pojke från byn som vi alla känner. Hur lyckas vi?

Tack och lov hade jag då hunnit ta på mej kläder så de täckte hanna-maries såkallade farosoner.

Och jag blev illamående fast glad. Det kändes som om vissa personer svävat bort och blivit en vacker saga, men nej, dom finns på riktigt. Och för jävla härligt är väl det!?

 

Ni betyder så mycket, tack!

 

snippans härliga tros-sving, haha!

Tittar på bilder av mina vackra pojkar som tänker ta med sig sina päron och komma upp nästa vecka. Det var länge sen nu!

 

 

mina roliga små pojkar, otroligt hur man kan vara så fin!

Helt overkligt att det endast var några timmar sen.

Lika overkligt att jag, väldigt grundligt, renstädade hela köket för bara en timme sen.

I skrivande stund syns inte ett spår från någon av de båda anektoderna.

Något som känns lika overkligt är hur jag en gång i tiden gick till högstadieskolans matsal varje dag och aldrig riktigt insåg att det skulle ta slut.

abrupt slut. 

potatisbullar, shitbreaks favorit!

Senaste gången jag sov en hel natt var ett tag sen, och spegeln är inte sen att påpeka det.

Nog för att jag inte tål solen och får solexem (ja, även med sunblock 50 typ) och därför alltid håller mej i suggan, men sådär blek som jag ser ut kan jag väl ändå inte vara? Mina vanligtvis blå ögon ser mer ut som en oktobermorgon, grådaskiga och trötta. Till och med håret har tappat sin vanligtvis passionerat eldiga färg och tynat ihop till ett par dåsiga testar.

Mitt utseende gör inte mitt inre rättvisa.

Jag känner mej mycket värre än sådär! Att beskriva mej med ordet vrak är nog ganska passande för stunden.

Ja fast, de är nog inte tillfälligt. Det räcker med att ögna igenom den senaste tidens bilder för att se när vemodigheten började ta över.

 

Det är alltid ett jävla klarspråk mellan raderna

Under årets mörka dagar, då endast slughet och övermod vilar i skuggorna, blåser jag upp mej till ett ohyggligt törstande socialt lejon. Ett lejon som endast kan puttra med sin entusiasm tills solen når dess blad och de slår ut. Allt för att omfamna och dämpa dess sociala törst.

En varm kram. Ett tårdrypande farväl som är blandat med förväntningar på framtiden. En framtid där man kan skymta varandra från ljuset av de brinnande hoppet. Vi kommer ses igen.

Men nej. Lejonet kolar av sej, pyser ut sin stolta krage och drar misslynt ihop sej till en fadd gnarp. 

En stor hand kom och tryckte ihop, drog isär och förblindade.

Tom. Tom kartong. Tomkartong.

Spunk. Vad sa jag på båten? Dunk. Du måste komma ihåg. Munk.

Jag saknar ju dej.

Det brukar snackas från alla håll och kanter om stilförebilder (personer man tycker är snygga och därför efter-rapar deras stil i tron om att bli lika fin själv, reds. anm).

Om jag personligen skulle välja ut en någon sådan skulle jag få apselut genomtokig sinnersförvirring.  WOOT!? härma en person hela livet? Samvetskval til death tear me apart liksåmm!

Men idag såg jag en så fin bild, med vackra kläder å allt möjligt vackört!

(öhm, det bara gled med dedär) iallafall, har jag sett en verkligt enormt fin bild idag. På nämnda bild så figurerar en av Hollywoods alla stilförebilder.

den är ju underbar!

kanske ska dra till med Mischa Barton nästa gång jag får stilförebildsfrågan, funkar iallafall bättre än mina nuvarande svar som brukar skifta mellan Terminator och Lasse Lindh.

HADE!

Hallå!

Efter gårdagens musäventyr har jag fått sanera hela mitt rum på bajs, vilket ledde till att jag hittade roliga grejs, t.e.x en saga likt denna:

Rätt duktigt av en elvaåring att få ihop hela fyra adjektiv på en sådan kort novell, även en riktigt tydlig och oväntad såkallad, novellkurva. Bravo grabben! :)

Men å andra sidan, hur många barn, som är vid sina sinnes fula bruk, använder ord som "förnöjt"? haha, adina aka the little geek!

liten men smart!

Detta inlägg kommer likna det första du får upp om du klickar där det står September 2008 bland mina inlägg, eftersom jag ska återberätta en hemsk händelse angånde små djur i mitt rum.

Mamma berättar att wilma har kommit in med en levande mus till mitt rum när jag sov borta, mamma får panik och stänger in wilma och musen i mitt rum. Båda 2 låter extremt mycker föt att vara så små varelser och i samma stund som det blir tyst stiger min bror in genom ytterdörren. 

Mamma berättar om djurens äventyr inne på mitt låsta rum och de går sedan tillsammans upp för att undersöka att kusten är klar, aka musen är död.

Det finner läget så och vänder om för att återgå till helgens sysslor. 

Framåt lunchtid kommer jag hem och mamma berättar ovannämnda trauma, vi går ut och läser varsin Harry Potter bok, grannarna kommer utanför oss på gräsmattan och spelar boule, för att vara ärlig så väsnas de lite väl mycket för att vi ska orka ligga kvar å läsa å tar istället å går upp för att rengöra mitt rum på råttbajset lilldjuret tryckt ur sej i sin förskräckelse.

Sedan samtalar vi med våra, väldigt trevliga grannar, och skakar mattan som heter HAMPEN.

när vi går upp och ska rengöra fönstret ser mamma en svans som sticker fram mellan myggnätet och själva fönstret, plockar otroligt nog ett tre struket C och springer ut ur huset.

Jag följer hennes exempel.

Väl framme på gräsmattan skriker hon, HENRIK, HENRIK!!!!!!!!! (en pappa på gatan som står prick utanför vårt hus) JAG HAR EN MUS I SOVRUMMET, DEN LEVER, DU MÅSTE TA DEN!!!!!!!!! ja panik spred sej i grannskapet bara man såg henne vifta högt med armarna i luften, hon var livrädd. Jag själv han inte riktigt reflektera över mina känslor för musen, men jag var oxå livrädd, men då för mamma och hennes panikviftande armar.

Henrik, den gentlemannen följer med oss upp på mitt sovrum och efter en riktigt lång kamp har han musen i en handduk som han sedan släpper ut i slänten.

Pulsen ligger dock fortfarande högt över medel. 

inte första gången det här huset för besök av små djur!

TACK Henrik!

Från att ha satt sej i en torr, hel gummibåt 10 på morgonen, stiger jag ur en trasig, genomblöt gummibåt på en helt annan destination cirka 4 timmar senare. Det började nämligen KANONregna mitt ute i ingenstans (nej, jag syftar inte på forsbacka) och båten gick, lika som pumpen, sönder, lovely!

Nu sitter jag här och känner micket micket bättre till mods efter en varmdusch och en portion mat, storlek Large.

Bifogar bild på min dumma gummibåtkompis som (efter att jag RÅKADE, för så var det faktiskt, blöta ner henne med min åra) dränkte mej vid kraftverket. Tack o lov var jag  redan blötare än pamela andersson i sin igen dokusåpa.

Ciao!